Äntligen!
Nu är han här!
Eller ja, han har varit hos oss i 11 dagar nu. Men då det har varit fullt upp från dag 1 har det inte blivit något inlägg förrän nu.
Jag hade gått över 6 dagar. Kl 00.30 går jag upp på toa (som var min vanliga rutin på natten på slutet). Jag satt och kollade Facebook och instagram medans jag gör mina behov. När jag ska torka mig ser jag på pappret att jag blöder och blodet är blandat med vätska. Slemproppen hade gått pö om pö under hela veckan så jag hade mina aningar om att det snart var på gång. Jag väcker Peter som säger att jag får ringa in till förlossningen.
De säger att vi får komma in på kontroll, men ska vara beredda på att vi kan bli hemskickade. Jag ringer min mamma för barnvakt på de stora som sover i sina sängar och hon kommer supersnabbt. Min bonuspappas skjutsar in mig och Peter till förlossningen (trots att vi nästan bor grannar med sjukhuset, men hade inte lust att gå dit om man säger så). Väl i bilen började jag få sammandragningar.
När vi hamnade på förlossningen konstaterade de att vattnet hade gått och blodet som hade kommit var att hinnan hade spruckit. Jag blev uppkopplad på maskiner som hade koll på bebisens hjärta och mina sammandragningar. Det var ganska glest mellan värkarna, men personalen tyckte ändå att det inte var någon idé för oss att åka hem emellan innan den riktiga förlossningen satte igång.
När det började göra lite ondare blev jag erbjuden smärtlindring, både morfin och tensplattor. Båda var toppen ett bra tag innan det riktiga värkarbetet kom igång! Vid 10-tiden insåg både Peter och jag att "detta kan ta tid", så han gick hem och skulle äta lite lunch och ta med bananer till mig. Väl hemma passade han på att städa och handla också, vilket drog ut på tiden mer än vad jag trodde. Kl 12.30 kom han tillbaka och där sitter jag på en pilatesboll med lustgas och har jätteont! Det riktiga värkarbetet hade startat en halvtimme innan han kom.
Jag fick även ryggmärgsbedövning insatt av en rörig läkare. Han stack mig 3 gånger innan han fick in den ordentligt. Han var inget duktig på detta och kändes som ny på jobbet. Sedan följde en segdragen och jobbig förlossning. Ingen förlossning är väl lätt, kan jag tänka. Men eftersom jag har en att titta tillbaka på, med igångsättning, så kan jag säga att denna förlossning var mer intensivare. Jag tycker ändå jag hade mer koll på alla värkar denna gång och hade mer kraft än förra.
18.35 valde äntligen lilla Noah att komma ut. Han var blå och barnmorskan fick klappa på honom ett tag innan han började andas. Det kändes som att jorden stod still, jag hann tänka massa negativt innan han började låta. Men sen var det ingen fara.
Han var riktigt duktig på att söka sig till bröstet direkt, även om han inte fick ett bra tag förrän vi var på BB några timmar senare.
Efteråt fick jag och Peter varsin god macka och cider för att fira Noahs födelsedag.
Eftersom jag var otroligt svettig efter förlossningen fick jag ta mig en dusch innan vi skulle bli uppskickade på BB. Barnmorskan hjälpte mig att komma in i duschen och väl där inne skulle jag njuta av att bli ren. Trodde jag! Jag vet inte hur många gånger det svartnade för ögonen för mig och jag höll på att svimma! Jag tänkte flera gånger att "nu ramlar jag!". Anledningen var ångorna från duschen. Jag ringde på barnmorskan, så hon hjälpte mig tillbaka till sängen och tog blodtrycket på mig, då jag var helt vit i ansiktet. Blodtrycket var lågt och det var också därför jag kände mig svimfärdig. Nu fick vi vara kvar i rummet och vänta tills de från BB kom och hämtade oss. Efter en timme kom en annan barnmorska (de hade bytt skift) och hämtade mig med rullstol. Peter fick bli packåsna och ta med alla våra grejer.
Klockan hade nu börjat närma sig 22.30-23.00 innan vi fick komma in på BB-rummet. Sedan följde en natt med inte så mycket sömn. Jag blev tjatad på att jag skulle kissa hela tiden från personalen och Noah skulle undersökas av barnmorska. Det blev inte mycket sömn, inte. Men jag lyckades få till en bild på toa i alla fall på mig och min andra son ❤❤❤
Jag fick äntligen sova mitt på dagen, dagen efter. Noah blev undersökt av barnläkare på förmiddagen och sen passade vi på att vila ut.
Kl 17.30 åkte vi hem från BB. Dels för att jag ville hem och sova i min egna sköna säng och dels för att få lite mer sömn än på BB. Vi fick bara hem Nellie på kvällen, Gabriel fick stanna en natt till hos min mamma. Vi kände att vi båda behövde sova ut en natt, även om jag behövde amma Noah ibland.
Vi passade på att mysa lite extra med Nellie och Nellie fick mysa med Noah.
Vi passade på att käka lite pizza och godis, som Peter hade köpt hem och titta på Andra chansen på Melodifestivalen. Sedan gick vi och lade oss.
Dagen efter kom mamma, Anders och min syster Klara med Gabriel. Det första Gabriel gjorde när han såg bebisen var att pussa honom på huvudet. Men han tyckte det var lite konstigt att jag gick och bar på honom. Allteftersom dagen gick blev han mer avundsjuk, för han förstod ju inte varför han inte fick sitta själv i mitt knä.
Dagarna som kom följde med avundsjuka på båda barnen på olika sätt. Gabriel blev arg på att jag inte kunde vara med bara honom hela tiden, speciellt nätterna som Peter var tvungen att ta. Gabriel har ju varit van vid att jag har tagit honom varje natt. Han blev också arg på att bebisen skulle byta blöja på HANS skötbord. Mitt i allt detta fyllde han också 2 år. Nellie regerade på annat vis. Hon blev jätteanti mig och hade några riktiga utbrott och blev ofta långsur. Våran räddning har varit att barnen har kunnat gå på förskola/skola så vi har kunnat vila och sova ut för att orka eftermiddagarna med barnen.
Nu, 1,5 vecka senare, har det börjat lagt sig lite. Barnen har börjat vant sig vid den nya situationen. Jag och Peter har börjat lära känna vår lilla nya familjemedlem och hans behov och rutiner.
Nu är vi inne på Peters andra vecka som han får vara hemma. Nästa vecka är det bara jag som är hemma och ska försöka få iväg de stora barnen på morgonen och hämta och underhålla på eftermiddagarna. Det ska bli spännande att se hur jag fixar det 👍😊 men det kommer nog gå bra...
Nu ser vi fram emot att få lära känna och se vår lilla underbara Noah växa och utvecklas.
